Klimatord förklarade.

1,5-gradersmålet, som fastställdes i Parisavtalet 2015, syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C över förindustriella nivåer för att undvika de allvarligaste effekterna av klimatförändringarna. För att nå målet krävs snabba och djupa minskningar av växthusgasutsläpp samt att uppnå netto-nollutsläpp senast vid mitten av århundradet.

Klimatanpassning (Adaptation) innebär att anpassa sig till faktiska eller förväntade klimatförändringar och dess effekter. I samhället handlar anpassning om att minska skador eller dra nytta av nya möjligheter som klimatförändringar kan medföra. I naturen kan människor behöva göra insatser för att underlätta anpassningen till klimatförändringar. Exempel på klimatanpassning kan vara att bygga skydd mot översvämningar, skapa varningssystem för extremväder och utveckla torktåliga grödor.

Ett centralt begrepp inom klimatprojekt och syftar på att ett projekt inte skulle ha genomförts utan den extra finansiering som kommer från försäljning av koldioxidkrediter. Det innebär att projektet som är additionella leder till verkliga och mätbara utsläppsminskningar som inte hade skett annars.

Kvantitativ data från aktiviteter som leder till utsläpp av växthusgaser. Detta inkluderar bränsleförbrukning, elanvändning, körda kilometer, bearbetade råmaterial eller mängden produkter som köpts eller används. Aktivitetsdata är en avgörande komponent i beräkningen av företags eller produkters klimatavtryck, eftersom den kombineras med emissionsfaktorer för att fastställa de totala utsläppen. Regelbunden övervakning och verifiering av aktivitetsdata är nödvändig för noggrann klimatredovisning och utsläppsrapportering.

Antropogena utsläpp är utsläpp av växthusgaser som orsakas direkt av mänskliga aktiviteter och industriella processer. Till exempel förbränning av fossila bränslen för energi, industriell produktion, jordbruk och skogsskövling. Till skillnad från naturliga utsläpp från exempelvis vulkaner eller våtmarker har de antropogena utsläppen ökat dramatiskt sedan industriella revolutionen och är den främsta orsaken bakom dagens klimatförändringar.

Atmosfären är jordens gashölje, främst bestående av kväve och syre samt med små mängder växthusgaser som t.ex koldioxid. Den skyddar mot skadlig strålning, reglerar temperaturen och gör liv på jorden möjligt.

Avkarbonisering är processen att minska eller ta bort koldioxidutsläpp från mänskliga aktiviteter. Det handlar om att ersätta fossila bränslen med förnybar energi, använda energi mer effektivt och införa ren teknik inom elproduktion, transport, industri och byggnader. Avkarbonisering är nyckeln till att nå nettonollutsläpp och bromsa den globala uppvärmningen.

B Corp-certifiering visar att ett företag tar ansvar för sin påverkan på människor, samhälle och miljö – inte bara sin vinst. Certifieringen ges av den oberoende organisationen B Lab och bygger på tydliga, granskade krav.

Bränsle som produceras från organiska material, antingen direkt från växter eller indirekt från jordbruks-, hushålls- eller industriavfall.

Den rika mångfalden av liv på jorden, som omfattar variationen av arter och ekosystem. Det inkluderar miljontals växter, djur och mikroorganismer, deras genetiska information och de ekosystem de bildar. En hälsosam biologisk mångfald är avgörande för ekosystemtjänster som ren luft, rent vatten, matsäkerhet och klimatreglering. Klimatförändringar utgör ett betydande hot mot den globala biologiska mångfalden genom förlust av livsmiljöer och störningar i ekosystem.

Blue carbon är koldioxid som lagras av havs- och kustekosystem. Dessa ekosystem är väldigt effektiva på att lagra koldioxid, upp till 40 gånger snabbare än tropiska regnskogar. Att skydda dessa ekosystem är viktigt för att motverka klimatförändringar och används allt mer i projekt för klimatfinansiering och kustbevarande.

Carbon renewal är en avancerad återvinningsprocess där avfallsmaterial, såsom plast och andra kolföreningsbaserade produkter, bryts ned till sina grundläggande molekylära beståndsdelar. Dessa beståndsdelar återanvänds sedan som råmaterial för att tillverka nya produkter, vilket minskar behovet av nyproducerade fossila resurser. Processen främjar en cirkulär ekonomi genom att ge avfallsmaterial nytt liv och minimera deras miljöpåverkan.

Cirkulär ekonomi är ett ekonomiskt system som eliminerar avfall och maximerar resurseffektiviteten. Det bygger på tre principer: att designa bort avfall och föroreningar, hålla material och produkter i användning samt återskapa naturliga system. Denna modell ersätter det traditionella 'ta,tillverka,släng'-synsättet med en cirkulär process där resurser återanvänds, repareras, återbrukas och återvinns, vilket minskar både resursförbrukning och utsläpp av växthusgaser.

Klimatramar är standarder som syftar till att ge vägledning till organisationer och enheter om hur de kan agera för klimatet. De kan handla om saker som att mäta och rapportera ett företags klimatpåverkan, hjälpa företag att sätta klimatmål och generellt följa upp deras miljöpåverkan.

COP: Conference of the Parties – det högsta beslutsfattande organet inom Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC).

CSR: Corporate Social Responsibility – ett självreglerande affärsmodell där företag tar ansvar för sin påverkan på samhället och miljön.

CSRD: Corporate Sustainability Reporting Directive – EU-lagstiftning som kräver att företag rapporterar om sina miljömässiga och sociala påverkan.

Energieffektivitet handlar om att använda mindre energi för att uppnå samma resultat. Det inkluderar tekniska förbättringar, bättre isolering, smart energiuppföljning och förändrade vanor. Åtgärder för energieffektivitet minskar både kostnader och växthusgasutsläpp, och är en viktig del i arbetet mot klimatförändringar. Vanliga exempel är LED-belysning och energieffektiva apparater.

En dubbel väsentlighetsanalys innebär att ett företag bedömer vilka hållbarhetsfrågor som är väsentliga både ur ett finansiellt perspektiv (hur de påverkar företagets resultat och värde) och ur ett påverkansperspektiv (hur företagets verksamhet påverkar människor och miljö). Det används oftast inom Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD), men kan användas av alla företag när som helst. Resultaten från DMA hjälper företag att förstå hur deras verksamhet kan påverkas av förändringar i miljön, samhället eller bland de anställda.

EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group) är en organisation som ger råd till EU-kommissionen om redovisningsstandarder och har tagit fram de europeiska hållbarhetsstandarderna, ESRS och den frivilliga VSME.

En emissionsfaktor är ett tal som används för att beräkna utsläpp av växthusgaser från specifika aktiviteter. Det visar hur mycket växthusgaser som släpps ut per enhet aktivitet, till exempel vid användning av bränsle, elektricitet eller vid produktion av varor. Dessa faktorer bygger på forskning och kan variera beroende på region, teknik eller energikälla. Emissionsfaktorer uppdateras regelbundet av experter och är viktiga för att mäta utsläpp noggrant samt för att hjälpa organisationer att rapportera och minska sin klimatpåverkan.

Direkta utsläpp är växthusgasutsläpp från källor som ett företag äger eller direkt kontrollerar. Det kan vara utsläpp från företagets egna fordon, bränsleförbrukning på anläggningar eller tillverkningsprocesser. Dessa utsläpp är lättast att mäta och hantera, och de är därför en viktig del i företags arbete för att minska utsläpp och följa lagar.

En EPD är en tredjepartsverifierad miljövarudeklaration baserad på en LCA (2). Den följer standarder som ISO 14025 och EN 15804 och ger jämförbara och transparenta miljödata som ofta används i upphandling, byggsektorn och produktjämförelser.

ESG står för miljö (Environment), socialt ansvar (Social) och bolagsstyrning (Governance) och är en förkortning och ett ramverk som används för att utvärdera hur företag presterar utöver traditionella ekonomiska mål. Miljödelen handlar om klimatpåverkan, resursanvändning och föroreningar. Den sociala delen fokuserar på arbetsförhållanden, relationer till samhället och mänskliga rättigheter. Bolagsstyrning handlar om ledarskap, ägarnas rättigheter och affärsetik. ESG blir allt viktigare för investeringar och företagsstrategier, eftersom intressenter kräver större ansvarstagande och hållbarhet.

European Sustainability Reporting Standards (ESRS) är de detaljerade rapporteringskrav som företag måste följa enligt CSRD för att redovisa sin påverkan på miljö och samhälle. ESRS utvecklas av EFRAG och syftar till att skapa en enhetlig och transparent hållbarhetsrapportering inom EU. Omnibusförslaget begränsar CSRD till de största företagen (över 1 000 anställda), vilket minskar antalet företag som behöver följa ESRS. För mindre företag introduceras istället den frivilliga VSME-standarden, som innebär förenklade rapporteringskrav.

EU ETS är världens största koldioxidmarknad, som grundades 2005. Systemet sätter ett tak för utsläpp inom energi, industri och flyg, och låter företag handla utsläppsrätter. Det skapar ett koldioxidpris som uppmuntrar utsläppsminskningar och investeringar i ren teknik. EU ETS täcker cirka 40% av EU:s utsläpp.

Energi från källor som naturligt förnyas, såsom vind-, sol- och geotermisk energi.

GHG-protokollet är ett internationellt erkänt protokoll utvecklat av World Resources Institute och World Business Council for Sustainable Development. Det tillhandahåller standardiserade ramverk och verktyg för att mäta, rapportera och hantera växthusgasutsläpp. Organisationer använder det för att rapportera utsläpp i tre scope: direkta utsläpp från ägda källor (Scope 1), indirekta utsläpp från inköpt energi (Scope 2) och alla övriga indirekta utsläpp i värdekedjan (Scope 3).

Den långsiktiga ökningen av jordens genomsnittliga temperatur, som har observerats sedan den förindustriella perioden, och som främst drivs av mänskliga aktiviteter som förbränning av fossila bränslen, vilket frigör växthusgaser i atmosfären.

Globala målen, eller Agenda 2030, är FN:s plan för att skapa en hållbar framtid för alla – både människor och planeten. De består av 17 mål och 169 delmål som syftar till att utrota fattigdom, minska ojämlikheter och skydda miljön. För att uppnå målen till år 2030 krävs samarbete mellan länder, företag och individer.

Greenwashing är när företag ger en falsk eller vilseledande bild av att deras produkter, tjänster eller verksamhet är mer miljövänliga än de faktiskt är. Det kan handla om att använda vaga påståenden, dölja negativa effekter eller sakna faktastöd. Det kan skada förtroendet för ett varumärke och leda till kritik från konsumenter, investerare och myndigheter.

GRI (Global Reporting Initiative) är en internationell organisation som erbjuder de mest använda standarderna för hållbarhetsrapportering. GRI-standarderna hjälper företag att rapportera om sin påverkan på klimat, mänskliga rättigheter och socialt välbefinnande, och främjar transparens och ansvar.

Elektricitet som produceras från hållbara källor, exempelvis förnybar energi (t.ex. vind, och sol) och fossilfri energi (t.ex. kärnkraft och vattenkraft). Förnybar energi är både hållbar och miljövänlig, medan fossilfri energi, som kärnkraft, har lägre klimatpåverkan än fossila bränslen men kan medföra andra miljöutmaningar. Globalt kom 61 % av elen år 2022 från fossila bränslen.

Hållbarhetspolicy är en organisations åtagande och strategi för att uppnå miljömässig, social och ekonomisk hållbarhet.

Hållbarhetsrapportering innebär att en organisation redovisar sina resultat inom miljö och klimat, socialt ansvar och styrning.

IPCC är ett FN-organ som granskar och sammanfattar vetenskaplig kunskap om klimatförändringar. IPCC grundades 1988 och tar fram rapporter som vägleder globala klimatpolicys och behandlar orsaker, effekter och lösningar på klimatförändringarna. Dess slutsatser speglar den globala vetenskapliga enigheten.

ISO Net Zero Guidelines är en internationell standard som ger vägledning för att uppnå netto-noll utsläpp av växthusgaser. De omfattar strategier för att mäta, minska och hantera utsläpp samt hantera kvarstående utsläpp genom klimatfinansiering, med målet att stödja en trovärdig och transparent övergång till netto-noll.

Den totala mängden växthusgaser som släpps ut, både direkt och indirekt, till följd av en individs, organisations, händelses eller produkts aktiviteter.

Processen att mäta och spåra växthusgasutsläpp

Klimatfinansiering avser de finansiella resurser som mobiliseras för att bekämpa klimatförändringar, både genom att minska växthusgasutsläpp (mitigation) och genom att hjälpa samhällen och ekosystem att anpassa sig till klimatpåverkan (adaptation). Detta kan inkludera investeringar i förnybar energi, energieffektivisering och hållbart jordbruk, samt stöd för att bygga motståndskraft mot extremväder och stigande havsnivåer. Klimatfinansiering kommer både från offentliga och privata källor och kan kanaliseras genom internationella avtal eller nationella program. Effektiv klimatfinansiering är avgörande för att nå globala klimatmål och för att säkerställa en rättvis omställning för alla samhällen.

Klimatförändringarna är en akut och global utmaning som hotar vårt samhälles framtid och som kräver omedelbara åtgärder. Konsekvenserna av klimatförändringarna är mångfacetterade och allvarliga. Extrema väderfenomen som torka, översvämningar och starkare orkaner blir allt vanligare, vilket leder till skador på infrastruktur, förlorade människoliv och stor påverkan på jordbruk och vattenförsörjning. Förändringen drivs framför allt av mänsklig aktivitet, särskilt utsläpp av växthusgaser som koldioxid (CO2) och metan (CH4). Dessa gaser bidrar till en växthuseffekt genom att hålla kvar värme på jorden, vilket leder till en global temperaturhöjning.

Klimatfinansiering kallades tidigare klimatkompensation och avser de finansiella resurser som mobiliseras för att bekämpa klimatförändringar, både genom att minska växthusgasutsläpp (mitigation) och genom att hjälpa samhällen och ekosystem att anpassa sig till klimatpåverkan (adaptation). Detta kan inkludera investeringar i förnybar energi, energieffektivisering och hållbart jordbruk, samt stöd för att bygga motståndskraft mot extremväder och stigande havsnivåer. Klimatfinansiering kommer både från offentliga och privata källor och kan kanaliseras genom internationella avtal eller nationella program. Effektiv klimatfinansiering är avgörande för att nå globala klimatmål och för att säkerställa en rättvis omställning för alla samhällen. Vi har uppdaterat terminologin för att undvika missförståndet att det skulle gå att köpa sig fri från våra utsläpp. De utsläpp som redan är gjorda förblir, men genom klimatfinansiering kan vi bidra aktivt till en hållbar framtid genom att stödja klimatprojekt som gör skillnad.

Att uppnå nettonoll växthusgasutsläpp genom att balansera utsläppen med koldioxidborttagning eller klimatfinansiering. Att kalla sig "klimatneutral" är komplext eftersom det kräver noggrant beräknade utsläppsberäkningar, där alla koldioxidutsläpp både direkt och indirekt måste balanseras genom åtgärder som koldioxidreducering eller -upptag. Det saknas också en enhetlig definition och verifiering, vilket gör det svårt att säkerställa trovärdighet och undvika missbruk av begreppet.

Att gå längre än klimatneutralitet för att skapa en miljöfördel genom att ta bort ytterligare koldioxid från atmosfären. Att kalla sig "klimatpositiv" är komplext eftersom det innebär att man inte bara neutraliserar sina utsläpp utan också klimatfinansierar för mer än man släpper ut, vilket kräver omfattande åtgärder och bevis på långsiktig och effektiv koldioxidupptagning. Det finns heller inga tydliga eller enhetliga standarder, vilket gör det svårt att säkerställa att påståendet är trovärdigt och inte missbrukas.

Initiativ som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser eller stärka motståndskraften mot klimatförändringarnas effekter.

Klimatrapportering är processen där företag mäter, analyserar och rapporterar sina utsläpp av växthusgaser för att förstå och minska sin klimatpåverkan. Den inkluderar vanligtvis direkta utsläpp, indirekta utsläpp från energianvändning och andra utsläpp i leverantörskedjan. Genom klimatrapportering kan företag identifiera förbättringsområden, öka transparensen och stärka sitt ansvarstagande inför kunder, investerare och andra intressenter. I vissa fall är företag enligt lag skyldiga att klimatrapportera, till exempel enligt CSRD inom EU, med start 2024.

Klimatresiliens är förmågan hos samhällen, ekonomier och ekosystem att hantera klimatrelaterade risker och fortsätta fungera. Det handlar om att förutse, förbereda sig för och anpassa sig till klimatförändringar genom åtgärder inom exempelvis infrastruktur, jordbruk och stadsplanering för att minska sårbarhet.

Klimaträttvisa handlar om att erkänna att klimatförändringar påverkar sårbara befolkningar, särskilt i låg-och medelinkomstländer och bland marginaliserade grupper, på ett oproportionerligt sätt. Det innebär att man tar itu med de etiska och politiska frågorna kring klimatförändringar, som rättvis fördelning av miljömässiga fördelar och bördor, lika deltagande i klimatbeslut och erkännande av historiska ansvar för utsläpp. Klimaträttvisa betonar att lösningar på klimatkrisen inte bara måste vara miljömässigt effektiva utan också socialt rättvisa och respektera mänskliga rättigheter, så att alla samhällen får möjlighet att bidra till och dra nytta av omställningen till en hållbar framtid.

Utsläpp av växthusgaser är de gaser som släpps ut i atmosfären från olika källor under en viss tidsperiod. Dessa utsläpp kan vara direkta, vilket innebär att de kommer från källor som ägs eller kontrolleras av den som rapporterar, eller indirekta, som är resultatet av den rapporterande enhetens aktiviteter, men kommer från källor som ägs eller kontrolleras av någon annan. Att mäta och förstå utsläppen är viktigt för att kunna minska klimatförändringarna och är en grund för åtgärder som koldioxidpriser, lagar och företags hållbarhetsarbete.

En växthusgas som produceras genom naturliga processer och mänskliga aktiviteter, särskilt förbränning av fossila bränslen. Koldioxid är den främsta drivkraften bakom global uppvärmning, då dess ökade koncentration i atmosfären förstärker växthuseffekten, vilket fångar in mer värme och stör jordens klimatsystem.

En teknik som fångar in koldioxidutsläpp från industriella processer, elproduktion och andra källor innan de når atmosfären. Den infångade koldioxiden komprimeras, transporteras och lagras permanent under jord i geologiska formationer som uttjänta oljefält eller salina akviferer. CCS anses vara en nyckelteknik för att minska industriella utsläpp och uppnå nettonollmål, även om utmaningar inkluderar höga kostnader och verifiering av lagringen.

Den totala mängden koldioxid som släpps ut, både direkt och indirekt, till följd av en individs, organisations, händelses eller produkts aktiviteter.

Ett mått som används för att jämföra utsläpp från olika växthusgaser baserat på deras globala uppvärmningspotential, omräknat till motsvarande mängd CO2.

Koldioxidintensitet är mängden koldioxid som släpps ut per enhet av något annat, som BNP, energi eller producerad vara. Det används för att jämföra hur koldioxideffektiva olika länder, företag, produkter eller processer är. Låg koldioxidintensitet betyder att produktionen är mer effektiv eller renare. Många klimatstrategier fokuserar på att minska koldioxidintensiteten genom teknisk innovation och förbättrade processer.

Koldioxidläckage är när strikta klimatåtgärder i ett område leder till högre utsläpp på andra ställen. Det händer när företag flyttar produktionen till länder med svagare miljöregler, vilket kan motverka globala utsläppsminskningar. Koldioxidläckage är en viktig fråga vid utformning av klimatpolitik, och lösningar kan vara gränsjusteringar för koldioxid och internationellt samarbete om utsläppsmål.

Koldioxidneutralitet har varit ett omstritt begrepp, eftersom vissa förknippar det med brist på verklig klimatåtgärd. Enligt olika certifieringsstandarder innebär det att man finansierar carbon removals eller klimatprojekt i en omfattning som motsvarar de klimatutsläpp som verksamheten orsakar. Vissa standarder kräver att verksamheter först minskar sina utsläpp med en viss andel innan de får använda termen – även om de redan har finansierat klimatprojekt. Eftersom många använt begreppet utan att faktiskt minska sina utsläpp, eller utan en godkänd aktör som verifierade minskningarna, har termen mött omfattande kritik.

Åtgärder som syftar till att minska utsläppen av växthusgaser.

En koldioxidskatt är en avgift som tas ut på utsläpp av koldioxid, med syfte att minska utsläppen. Genom att sätta ett pris på utsläpp av koldioxid uppmuntras företag och privatpersoner att använda renare energikällor, förbättra energieffektiviteten och minska sitt totala koldioxidavtryck. Intäkterna från koldioxidskatten används i flera länder (dock inte i Sverige) för att finansiera projekt inom förnybar energi, klimatåtgärder eller återfördelas till skattebetalarna.

Naturliga eller konstgjorda reservoarer som absorberar och lagrar koldioxid från atmosfären. Stora naturliga kolsänkor inkluderar skogar, hav och jord, som tillsammans absorberar ungefär hälften av de koldioxidutsläpp som orsakas av människor. Bevarandet och förstärkningen av kolsänkor genom skogsskydd, regenerativt jordbruk och havsskydd är avgörande strategier för att bekämpa klimatförändringarna. Kapaciteten hos dessa sänkor kan påverkas av klimatförändringarna själva, vilket kan skapa potentiella återkopplingsloopar.

Kyotoprotokollet är ett internationellt avtal från 1997 där industriländer lovade att minska sina växthusgasutsläpp. Det introducerade åtgärder som utsläppshandel och ren utveckling, och var viktigt för att skapa internationellt klimat-samarbete.

Livscykelanalys (LCA) är en metod för att bedöma miljöpåverkan av en produkt eller tjänst under hela dess livscykel. Det inkluderar alla steg, från utvinning av råmaterial, tillverkning och transport till användning, återvinning och avfallshantering. LCA hjälper till att identifiera var den största miljöpåverkan sker och ger företag och organisationer vägledning för att göra mer hållbara val och minska sin totala påverkan.

Lustgas (N₂O) är en kraftfull växthusgas som bildas vid jordbruks- och industriverksamhet. Den har 300 gånger större potential än koldioxid att värma upp atmosfären, och stannar dessutom kvar i atmosfären i många år. I stratosfären, när den utsätts för solljus, reagerar den också och bildar andra gaser som skadar ozonskiktet.

Metan (CH4) är en kraftig växthusgas, över en tidsperiod på 20 år kan dess påverkan bli 80 gånger så stor som av koldioxid. De största källorna till metanutsläpp är jordbruk, avfall och fossila bränslen. Även om metan bryts ner snabbare i atmosfären än koldioxid är det viktigt att minska utsläppen på grund av dess starka effekt.

Åtgärder för att minska växthusgasutsläpp eller stärka kolsänkor.

Naturkapital är världens lager av naturresurser, som geologi, jord, luft, vatten och alla levande organismer.

NDCs (Nationellt bestämda bidrag) är länders klimatplaner under Parisavtalet som beskriver hur de avser minska utsläpp och anpassa sig till klimatförändringar. Dessa planer uppdateras vart femte år och reflekterar varje lands största möjliga ambition. NDC:erna är avgörande för att uppnå Parisavtalets mål att hålla den globala uppvärmningen under 1.5°C.

Växthusgasutsläpp som uppstår i värdekedjan efter att en organisations produkter eller tjänster lämnat dess ägo eller kontroll kallas för nedströmsutsläpp. Dessa utsläpp kommer från aktiviteter som användning, bearbetning och slutbehandling av sålda produkter. Som en del av Scope 3-utsläpp kan nedströmsutsläpp utgöra en betydande del av ett företags totala koldioxidavtryck, särskilt för tillverkare av energiintensiva produkter eller leverantörer av fossila bränslen.

Nettonoll betyder att inte tillföra några extra växthusgaser till atmosfären. Detta görs genom att först minska sina egna utsläpp så mycket som möjligt (90 % enligt SBTi) och sedan balansera ut den återstående mängden genom klimatprojekt.

Omnibusförslaget kan förenkla hållbarhetsrapporteringen för små och medelstora företag. Med höjda tröskelvärden för de företag som behöver rapportera enligt den mer omfattande ESRS-standarden. och mer fokus på den frivilliga VSME-standarden, minskar den administrativa bördan för mindre bolag. Förslaget väntas antas sent 2025 eller tidigt 2026 efter godkännande av EU. Små- och medelstora företag som samarbetar med stora rapporteringsskyldiga företag behöver fortfarande ta fram hållbarhetsdata, men med förenklade krav genom VSME.

Ett internationellt avtal om klimatförändringar som antogs 2015, med målet att begränsa den globala temperaturökningen till väl under 2°C jämfört med förindustriella nivåer och att sträva efter att hålla ökningen till högst 1,5°C. Avtalet inkluderar 196 länder.

En PCF är en avgränsad del av en LCA som endast mäter klimatpåverkan (CO₂e) (2). Det är ofta den typ av data som större företag efterfrågar från sina leverantörer inom ramen för CSRD/ESRS, eftersom de behöver aktivitetsbaserade utsläppssiffror från sina värdekedjor.

Planetära gränser är miljömässiga gränser som definierar de trygghetsmarginaler inom vilka mänskligheten kan agera utan att allvarligt skada jordens ekosystem. Att överskrida dem riskerar att rubba planetens stabilitet och hota mänskligt liv.

REDD+ är ett FN-ramverk som ger ekonomiska incitament för utvecklingsländer att minska utsläpp från avskogning och skogsdegradering, samt främja skogsbevarande och hållbart skogsbruk. En utmaning är att det kan vara svårt att säkerställa att de ekonomiska incitamenten verkligen leder till långsiktigt hållbart skogsbruk och skydd av biologisk mångfald.

Science Based Targets initiative (SBTi) är en organisation som hjälper företag att sätta utsläppsmål i linje med klimatvetenskapen. Det är en av de mest använda globala riktlinjerna för företag som vill sätta vetenskapligt baserade klimatmål.

Ett science based target (vetenskapligt baserat mål) är ett utsläppsminskningsmål som överensstämmer med den senaste klimatvetenskapen och säkerställer att ett företag bidrar på ett rättvist sätt till att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5°C, enligt Parisavtalet. Dessa mål är utformade för att ge företag en tydlig och mätbar väg för att minska sina växthusgasutsläpp i linje med globala klimatmål.

Scopes är ett sätt att skilja på var utsläppen kommer ifrån och vilken påverkan en organisation kan ha över dem – huvudsakligen enligt GHG-protokollet. Scope 1: Direkta utsläpp från bränsle som används i fordon och utrustning som ägs eller leasas av företaget. Scope 2: Indirekta utsläpp kopplade till köpt energi (el, värme, kyla). Scope 3: Andra indirekta utsläpp uppströms och nedströms i värdekedjan.

Två olika skogsbaserade lösningar för att motverka klimatförändringar. Skogsplantering (Afforestation) innebär att plantera nya skogar på mark som inte har varit skogsområde på minst 50 år. Återskogning (Reforestation) handlar om att återställa skogar på mark som nyligen varit skog men omvandlats till andra användningsområden. Båda processerna bidrar till att binda koldioxid från atmosfären, främja biologisk mångfald och erbjuda viktiga ekosystemtjänster, även om deras ekologiska effekter och potential för koldioxidlagring skiljer sig åt.

FN:s 17 sammanlänkade globala mål som är utformade för att uppnå en bättre och mer hållbar framtid för alla.

EU-taxonomin är EU:s system för att avgöra vilka affärsaktiviteter som räknas som miljömässigt hållbara. Stora företag som omfattas av CSRD – samt banker och investerare – måste redovisa hur stor del av sina intäkter och investeringar som är kopplade till sådana aktiviteter. Syftet är att visa om kapital faktiskt styrs mot verksamheter som bidrar till klimat- och miljömål utan att skada andra hållbarhetsområden – inte bara att hållbarhet kommuniceras i teorin.

Tipping points (brytpunkter) är kritiska gränser i jordens system som, om de överskrids, leder till stora och ofta oåterkalleliga förändringar i klimatet. Exempel är smältande isar, förstörelse av regnskogar och störningar i havsströmmar. Dessa kan utlösa självförstärkande cykler och kedjeeffekter i klimatsystemet. Att förstå och undvika tipping points är avgörande för att förhindra katastrofala klimatpåverkan.

UNEP är den ledande globala miljömyndigheten som sätter den globala miljöagendan, främjar ett enhetligt genomförande av den miljömässiga dimensionen av hållbar utveckling inom FN-systemet och fungerar som en auktoritativ förespråkare för den globala miljön.

Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar – ett internationellt miljöavtal som behandlar klimatförändringar.

Indirekta växthusgasutsläpp som uppstår i värdekedjan innan produkter eller tjänster når rapporterande organisationens ägo eller kontroll kallas för uppströmsutsläpp. Dessa inkluderar utsläpp från produktion av inköpta varor och tjänster, utvinning av råvaror, transport av leveranser och tjänsteresor. Uppströmsutsläpp är en del av Scope 3-utsläpp och utgör ofta en betydande del av en organisations totala koldioxidavtryck. För att hantera dessa utsläpp krävs samarbete med leverantörer och en genomtänkt upphandlingsstrategi.

Utgiftsbaserad data är en metod för att beräkna växthusgasutsläpp genom att analysera finansiella utgifter och tillämpa relevanta utsläppsfaktorer. Denna metod är särskilt användbar när direkt aktivitetsdata, som bränsleförbrukning eller materialmängder, inte är tillgänglig eller svår att samla in. Även om den är mindre exakt än aktivitetsbaserade beräkningar, ger utgiftsbaserade metoder ett praktiskt sätt att uppskatta Scope 3-utsläpp, särskilt för inköpta varor och tjänster. Noggrannheten beror på kvaliteten på den ekonomiska datan och relevansen hos de använda utsläppsfaktorerna.

Utsläpp i leverantörskedjan avser de växthusgasutsläpp som uppstår vid produktion, transport och distribution av varor och tjänster inom en organisations leverantörskedja. Dessa utsläpp utgör en betydande del av Scope 3-utsläppen och omfattar aktiviteter som utvinning av råmaterial, tillverkning, förpackning och transport från leverantörer.

De totala växthusgasutsläppen från en organisations hela värdekedja, inklusive uppströms- och nedströmsaktiviteter som råvaruförsörjning, leverantörers verksamhet, tillverkning, distribution, användning av produkter och slutbehandling. Att hantera dessa utsläpp är avgörande för effektivt klimatarbete, eftersom de ofta utgör den största delen av organisationens koldioxidavtryck. Att minska utsläppen kräver samarbete längs hela värdekedjan och kan driva innovation inom produktdesign och affärsmodeller.

Utsläppsrätter är tillstånd som ger aktörer, såsom företag, regeringar eller organisationer, rätt att släppa ut en viss mängd växthusgaser. Dessa tillstånd kan köpas och säljas, vilket skapar ett system där deltagarna antingen kan minska sina egna utsläpp eller köpa rätter från andra som kan minska utsläppen mer kostnadseffektivt. Med tiden minskar vanligtvis det totala antalet utsläppsrätter för att säkerställa en övergripande minskning av utsläppen.

VSME is a simlified version of the regular ESRS produced by EFRAG (the writer of ESRS standards under CSRD). They are a voluntary standard that SMEs are recommended to follow to report on their sustainability impacts, opportunities and risks. The specifications of what to report on are shorter and more streamlined to the capacities of what a small company can gather based on its resources. As of June 2025, the existing VSME standard is created for companies with less than 250 employees. Under the changes proposed by the Omnibus proposal, the standard is expected to change and become more robust to adjust to what bigger Medium and Small companies can achieve.

Växthuseffekten är en naturlig process där växthusgaser i atmosfären fångar upp värme från solen och håller jorden varm. Utan den skulle det vara för kallt för liv på planeten, men mänskliga utsläpp har förstärkt effekten och orsakat global uppvärmning.

Växthusgaser är gaser som fångar värme i jordens atmosfär och håller planeten varm. Exempel är koldioxid (CO2), metan (CH4) och lustgas (N2O). Vissa finns naturligt, men mänskliga aktiviteter sedan industrialiseringen har ökat deras nivåer kraftigt och bidragit till global uppvärmning.

Ett hållbart tillvägagångssätt som syftar till att bevara resurser genom ansvarsfull produktion, konsumtion, återanvändning och återvinning av produkter, förpackningar och material. Målet är att minimera avfall till deponi eller förbränning genom att skapa system som främjar effektivitet, hållbarhet och cirkularitet, där material används så länge som möjligt.