Klimaträttvisa

Vad innebär klimaträttvisa?

Klimaträttvisa kopplar samman klimatkrisen med sociala, etniska och miljömässiga frågor som alla är tätt sammanlänkade. Det handlar inte enbart om temperaturer, utsläpp eller teknik – utan också om mänskliga rättigheter, rättigheter för kommande generationer och rätten till ett liv i trygghet. Klimaträttvisa belyser att klimatkrisen inte drabbar alla lika, utan att det framför allt är de mest utsatta samhällena som drabbas hårdast.

Över hela världen ser vi hur de människor som bidragit minst till klimatförändringarna ofta är de som också drabbas hårdast av konsekvenserna. Det gäller bland annat samhällen i låginkomstländer och BIPOC-gemenskaper, som redan lever med effekterna av torka, brist på vatten, skogsbränder och översvämningar. Samtidigt är det ofta dessa samhällen som har minst resurser för att anpassa sig. Klimatkrisen förstärker därför befintliga orättvisor och ojämlikheter.

Klimaträttvisa innebär att erkänna sambanden mellan klimat, miljö och mänskliga rättigheter. Det finns en tydlig koppling mellan förlusten av biologisk mångfald, miljöförstöring och människors möjligheter att leva ett värdigt liv. När ekosystem kollapsar hotas också rätten till mat, vatten och hälsa. Att värna klimaträttvisa innebär alltså också att försvara grundläggande rättigheter.

Vad behöver göras?

För att arbetet med klimaträttvisa ska lyckas måste ansvaret fördelas rättvist. Alla länder behöver bidra till att minska utsläppen och påskynda omställningen till hållbara samhällen, men det är orättvist att de som redan är utsatta ska bära bördan. Historiskt sett är det främst industriländer som har orsakat klimatförändringarna, och det är rimligt att dessa länder också tar ett större ansvar för finansiering och stöd.

Ett exempel är konceptet “loss and damage” – erkännandet att vissa effekter av klimatförändringarna är oundvikliga och inte går att anpassa sig till. De länder och samhällen som drabbas behöver därför ekonomiskt stöd för att hantera förlusterna. Här blir frågan om rättigheter central: de människor som redan kämpar för överlevnad ska inte lämnas ensamma när klimatkrisen förvärras.

Varför är klimaträttvisa nödvändigt?

Principerna för klimaträttvisa återfinns i Parisavtalet och betonar både historiskt ansvar och gemensamma men differentierade skyldigheter. Det innebär att alla måste delta i arbetet mot klimatkrisen, men att ansvaret ska fördelas i proportion till ländernas bidrag och kapacitet. Samtidigt handlar klimaträttvisa också om att erkänna de sociala dimensionerna: omställningen till en fossilfri framtid måste ske på ett sätt som inte lämnar människor bakom sig.

Detta gäller inte bara på global nivå mellan rika och fattiga länder, utan också inom länder. Även i välbärgade samhällen finns grupper som är mer utsatta än andra – exempelvis människor med lägre inkomster, äldre eller de som arbetar i klimatkänsliga områden. 

En rättvis omställning innebär att politiska beslut och klimatåtgärder måste utformas så att de stärker både miljön och människors rättigheter. Hänsyn till sociala och ekonomiska skillnader är avgörande för att skapa hållbara lösningar.

Vad kan vi göra?

Att jobba för klimaträttvisa är ett kollektivt ansvar. Vi behöver fortsätta arbetet med att förstärka rösterna från frontlinjesamhällen och säkerställa att deras erfarenheter och lösningar också får ta plats i beslutsprocesserna. Klimaträttvisa handlar därför inte bara om teknik och klimatmål, utan också om demokrati, delaktighet och rättigheter.

Vi kan alla bidra genom att:

• Ställa krav på politiker att föra en klimatpolitik som är rättvis och inkluderande.
• Välja ledare och partier som gör klimatfrågan till en prioritet.
• Stödja initiativ och organisationer som arbetar för både klimat och social rättvisa.
• Diskutera klimatfrågor i vår vardag och belysa hur olika människor påverkas olika.

Det är viktigt att komma ihåg att arbetet för klimaträttvisa inte är isolerat från annat arbete för mänskliga rättigheter. Tvärtom måste fokus ligga på helheten: klimatåtgärder som inte tar hänsyn till sociala och ekonomiska dimensioner riskerar att skapa nya orättvisor. 

Det är också viktigt att granska företagens hållbarhetsarbete. Transparens är avgörande för att säkerställa att omställningen inte enbart blir tomma ord. Här finns också en risk för greenwashing som måste motverkas.

Lösningar som stärker

Klimaträttvisa är inte ett sidospår – det är själva nyckeln till att vi ska lyckas med den stora omställningen. Om arbetet enbart fokuserar på att minska utsläpp utan att ta hänsyn till sociala och ekonomiska klyftor riskerar vi att fördjupa orättvisor, skapa nya konflikter och försvaga tilliten mellan länder och samhällen. En rättvis omställning innebär i stället att lösningarna byggs på respekt för mänskliga rättigheter, hänsyn till de mest utsatta och ett fokus på att stärka både miljö och människor.

När rättigheter, miljö och jämlikhet vävs in i klimatåtgärderna kan de bli en kraft som också främjar jämställdhet, fattigdomsbekämpning och skydd av biologisk mångfald. Exempelvis kan investeringar i förnybar energi skapa gröna jobb som gynnar lokala samhällen, satsningar på klimatanpassat jordbruk minska hunger och samtidigt skydda ekosystem, och ekonomiskt stöd till de mest utsatta länderna kan ge människor möjlighet att återuppbygga liv efter klimatkatastrofer. Klimaträttvisa handlar alltså om mer än att fördela bördor – det handlar om att skapa lösningar som gör hela världen starkare och mer hållbar.