EU-taxonomin – vad är det och påverkar det ditt företag?

Vad är EU:s taxonomi?

EU:s taxonomi – formellt kallad taxonomiförordningen (EU 2020/852) – är ett klassificeringssystem som definierar vilka ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara inom EU. Enkelt uttryckt: det är EU:s officiella svar på frågan vad är egentligen grönt?

Tanken är att styra kapital mot hållbara verksamheter som bidrar till en klimatneutral och naturvänlig ekonomi – och att förhindra att investerare och banker vilseleds av vaga hållbarhetspåståenden. Taxonomin är med andra ord ett verktyg mot greenwashing, men framför allt ett verktyg för att göra EU:s gröna finansiering jämförbar och trovärdig.

Taxonomiförordningen antogs av Europaparlamentet och rådet i juni 2020 som en del av den så kallade EU Sustainable Finance-agendan, och tillämpas fullt ut från och med 2023.[⁵] Den är tätt kopplad till andra regelverk som CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och SFDR (Sustainable Finance Disclosure Regulation, som reglerar hur finansiella aktörer kommunicerar hållbarhet i sina produkter).

Sex miljömål – och ett skarpt krav

EU:s taxonomi bygger på sex miljömål: begränsning av klimatförändringar, anpassning till klimatförändringarna, hållbar användning och skydd av vatten och marina resurser, omställning till en cirkulär ekonomi, förebyggande och begränsning av föroreningar samt skydd och återställande av biologisk mångfald och ekosystem.

För att en ekonomisk verksamhet ska anses vara miljömässigt hållbar enligt EU:s taxonomi måste den uppfylla tre krav: verksamheten ska bidra väsentligt till minst ett av de sex miljömålen, den ska inte orsaka betydande skada på något av de övriga målen (DNSH-principen – Do No Significant Harm), och den ska uppfylla grundläggande krav på mänskliga rättigheter och arbetsrätt enligt ILO:s kärnkonventioner.

Det räcker alltså inte att göra något bra på en punkt – aktiviteten får inte heller orsaka betydande skada på en annan. En vindkraftspark som förstör ett skyddat naturområde klassas exempelvis inte som miljömässigt hållbar enligt taxonomin, trots lägre klimatutsläpp.

De tekniska granskningskriterierna – de konkreta tröskelvärdena för vad som räknas som ett väsentligt bidrag – fastställs av EU-kommissionen och specificerar under vilka villkor en verksamhet ska anses hållbar enligt EU:s taxonomi.[⁵]

Vem är skyldig att rapportera enligt taxonomin?

Taxonomiförordningen i sig är inte ett rapporteringskrav – det är ett definitionssystem. Men CSRD kräver att bolag som omfattas av taxonomin redovisar hur stor andel av sin omsättning, sina investeringar och sina driftkostnader som är förenliga med taxonomin. Finansiella aktörer som fonder och banker måste via SFDR även redovisa i vilken utsträckning deras produkter investerar i taxonomienliga verksamheter.

De ekonomiska verksamheter som omfattas av rapporteringskrav är de som bedrivs av bolag skyldiga under CSRD. CSRD gäller i grunden för företag som uppfyller minst två av tre kriterier: fler än 250 anställda, omsättning över 40 miljoner euro (ca 440 MSEK), eller balansomslutning över 20 miljoner euro (ca 220 MSEK).[¹] Men tidplanen har förskjutits: EU:s Stop-the-Clock-direktiv (april 2025) sköt upp rapporteringen för denna grupp (våg 2) med två år – de börjar nu rapportera för räkenskapsår 2027, med publicering 2028.[²]

Från och med 2025 rapporterar enbart våg 1: börsnoterade bolag av allmänt intresse med fler än 500 anställda.[³] Börsnoterade SME (våg 3) börjar rapportera från räkenskapsår 2028, med publicering 2029.[²]

Ditt bolag är troligtvis inte direkt skyldigt att rapportera mot EU:s taxonomi idag. Men det betyder inte att du kan bortse från den.

Varför påverkar taxonomin dig som SME?

Värdekedjan är nyckeln. De stora bolag som är skyldiga att taxonomirapportera behöver data från sina leverantörer för att kunna göra det. De kan inte redovisa sina scope 3-utsläpp eller bedöma om deras inköp är förenliga med hållbara verksamheter utan att leverantörerna – det vill säga ofta SME (Small and Medium sized enterprises) – tillhandahåller underlag.

I praktiken märker svenska SME redan av detta: kunder och upphandlare ber om klimatdata och information om miljöpåverkan som del av leverantörskvalificering, banker ställer allt fler frågor om hållbarhet inför kreditbedömningar, och investerare vill se att portföljbolag kan redovisa sin klimatpåverkan på ett strukturerat sätt.

Det är inte ett juridiskt tvång – men det är ett marknadstryck som växer snabbt. Att inte ha koll på sin verksamhets hållbarhetsdata riskerar att bli ett affärshinder.

Läs mer om hållbarhet som affärsnytta här.

Taxonomin är ett regelverk i ett större sammanhang

Det är lätt att blanda ihop de olika initiativen inom EU:s hållbarhetslagstiftning. Här är en snabb översikt:

• CSRD är rapporteringsregelverket. Det bestämmer att stora bolag måste hållbarhetsrapportera och hur – bland annat med stöd av de europeiska rapporteringsstandarderna ESRS.
• EU:s taxonomi är ett definitionssystem som CSRD hänvisar till. Det bestämmer vilka ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara.
• SFDR reglerar hur finansiella aktörer kommunicerar hållbarhet i sina produkter – fonder, pensionssparande, gröna obligationer.
• EU Green Bond Standard är ett specifikt certifieringssystem för gröna obligationer, som även kräver att de finansierade projekten är förenliga med taxonomin.
• VSME (Voluntary Sustainability Reporting Standard for SMEs) är den frivilliga hållbarhetsstandarden för SME, framtagen av EFRAG. Den fungerar som ett naturligt steg in i hållbarhetsrapporteringen utan att kräva samma djup som de fullständiga ESRS-standarderna.

Taxonomin förändras – och kompletteras

EU:s taxonomi är inte ett statiskt dokument. De tekniska granskningskriterierna uppdateras löpande i takt med att forskning och teknik utvecklas, och fler sektorer – till exempel jord- och skogsbruk – har fått eller håller på att få egna kriterier för vilka aktiviteter som ska anses hållbara.

En viktig diskussion pågår också kring hur taxonomins kriterier förhåller sig till regelverken i andra länder. I slutet av 2023 höll över 50 länder på att ta fram egna gröna taxonomier. Arbete pågår för att harmonisera dessa system – bland annat via den så kallade Common Ground Taxonomy som EU och Kina tagit fram gemensamt – för att undvika ett fragmenterat globalt landskap där investerare tvingas navigera i ett virrvarr av oförenliga standarder.

Vad bör du som SME göra nu?

Du behöver sannolikt inte taxonomirapportera idag. Men det finns saker du kan göra för att ligga steget före – och för att undvika att hamna i en situation där kunder eller banker ber om data du inte har.

1. Kartlägg din verksamhets klimatpåverkan. Det är grunden för all hållbarhetsdata och det vanligaste en kund eller bank faktiskt frågar efter.
2. Undersök var du befinner dig i värdekedjan. Levererar du till stora bolag med CSRD-krav? Ju mer exponerad din affär är mot aktörer med rapporteringsskyldighet, desto mer sannolikt är det att kraven når dig.
3. Bekanta dig med VSME. Standarden är framtagen specifikt för SME och fungerar som ett sätt att strukturera hållbarhetsdata utan att kräva samma resurser som full CSRD-rapportering.
4. Samla data systematiskt. Den svåraste delen av hållbarhetsrapportering är sällan analysen – det är datainsamlingen. Att ha ordning på energiförbrukning, utsläppsdata och leverantörsinformation sparar enormt mycket tid när kraven väl blir akuta.

Läs mer om hur GoClimate kan hjälpa dig med datainsamling och VSME-rapportering.

Sammanfattning

EU:s taxonomi är ett klassificeringssystem som definierar vilka ekonomiska verksamheter som anses vara miljömässigt hållbara inom EU. Det är inte ett rapporteringskrav för SME – men den formar de krav som stora bolag, banker och investerare ställer på sina leverantörer. För svenska SME innebär det att hållbarhetsdata allt oftare efterfrågas i upphandlingar, kreditprocesser och kundrelationer, oavsett om man är formellt skyldig att rapportera eller inte.

Att förstå taxonomins kriterier handlar inte om att bli expert på ett EU-regelverk. Det handlar om att förstå vart marknaden är på väg – och att ha rätt data redo när frågan kommer.

Vill du veta om ditt företag berörs – och vad du bör göra nu? GoClimate samlar automatiskt in hållbarhetsdata från din bokföring och hjälper dig rapportera enligt VSME-standarden. Boka en kostnadsfri genomgång →

Vanliga frågor om EU-taxonomin

Måste mitt företag rapportera mot EU:s taxonomi?

Förmodligen inte – ännu. Direkt rapporteringsskyldighet gäller för stora bolag under CSRD: bolag som uppfyller minst två av tre kriterier (fler än 250 anställda, omsättning över 40 miljoner euro, balansomslutning över 20 miljoner euro).[¹] Den gruppen börjar dock inte rapportera förrän räkenskapsår 2027, efter EU:s Stop-the-Clock-beslut.[²] Börsnoterade SME börjar rapportera från räkenskapsår 2028.[³] De allra flesta svenska SME är alltså inte formellt skyldiga idag – och regelverket är dessutom under förhandling om höjda tröskelvärden inom ramen för EU:s Omnibuspaket.

Det som däremot gäller redan nu är det indirekta trycket: kunder, banker och investerare som själva har rapporteringsskyldighet behöver data från sina leverantörer – och det inkluderar dig.

Vad är skillnaden mellan EU:s taxonomi och CSRD?

CSRD är rapporteringsregelverket – det bestämmer att stora bolag måste hållbarhetsredovisa och hur. EU:s taxonomi är ett av de verktyg CSRD hänvisar till för att definiera vilka ekonomiska verksamheter som ska anses vara miljömässigt hållbara. Du kan tänka på taxonomin som en ordbok och CSRD som reglerna för hur och när du måste använda den.

Vad innebär DNSH-principen?

DNSH står för Do No Significant Harm. Det är ett krav inom EU:s taxonomi som säger att en verksamhet inte bara ska bidra väsentligt till ett miljömål – den får inte heller orsaka betydande skada på något av de övriga fem. En fabrik som drastiskt minskar sina koldioxidutsläpp men i processen förorenar ett vattendrag uppfyller alltså inte taxonomins kriterier.

Finns det taxonomier i andra länder?

Ja. I slutet av 2023 höll fler än 50 länder på att ta fram egna gröna taxonomier, däribland Kina, Storbritannien, Kanada och flera tillväxtmarknader. Arbete pågår för att harmonisera dessa system globalt för att underlätta gränsöverskridande investeringar och undvika att varje marknad bygger sitt eget parallella system.

Vad är VSME och hur hänger det ihop med taxonomin?

VSME är en frivillig hållbarhetsrapporteringsstandard framtagen specifikt för SME av EFRAG (European Financial Reporting Advisory Group). Den är inte direkt kopplad till EU:s taxonomi, men fungerar som ett praktiskt sätt för SME att strukturera och kommunicera sin hållbarhetsdata till kunder och finansiärer som själva omfattas av CSRD-krav. VSME är SMEs naturliga ingång i hållbarhetsrapportering – utan att kräva samma djup och resurser som fullständig CSRD-rapportering.

Gäller taxonomin bara klimat?

Nej. EU:s taxonomi täcker sex miljömål, varav klimat är ett. I praktiken har de tekniska granskningskriterierna för klimatmålen (mål 1 och 2) hunnit längst i sin tillämpning. Kriterier för de fyra övriga miljömålen fastställdes i miljödelegerade akten (2023/2486), som gäller från januari 2024,[⁴] men täckning och detaljeringsgrad varierar fortfarande mellan sektorer. Det pågår även diskussioner om att komplettera systemet med en social taxonomi som skulle täcka sociala och arbetsmarknadsmässiga faktorer på liknande sätt.

Hur vet jag om en aktivitet är taxonomienlig?

Det avgörs av tekniska granskningskriterier som EU-kommissionen fastställer för varje sektor. Kriterierna specificerar konkreta tröskelvärden för under vilka villkor en ekonomisk verksamhet ska anses hållbar enligt EU:s taxonomi – till exempel vilken nivå av koldioxidutsläpp per kilowattimme som krävs för att elproduktion ska bidra väsentligt till klimatmålen.[⁵] Dessa kriterier uppdateras löpande i takt med att tekniken och forskningen utvecklas, och täcker i dag sektorer som energi, transport, tillverkning, byggnader och jordbruk.

För de flesta SME är den praktiska frågan inte "omfattas mina verksamheter av taxonomin?" utan snarare "kan jag tillhandahålla den klimatdata mina kunder och finansiärer behöver?" – och det är en fråga om att ha koll på sin energiförbrukning, sina utsläpp och sin leverantörskedja.