Vad är Parisavtalet?

Parisavtalet är kopplat till FN:s klimatkonvention UNFCCC, en global konvention om åtgärder för att förhindra klimatförändringar. Avtalet beslutades i samband med klimatkonferensen (COP21) i Paris i december 2015 och trädde formellt i kraft i slutet av 2016.

Parisavtalets mål

Parisavtalet slår fast att den globala temperaturökningen ska hållas väl under 2 °C och att man ska sträva efter att begränsa den till 1,5 °C. Detta i första hand genom att minska utsläppen av växthusgaser. En annan del av avtalet handlar om att öka förmågan att anpassa sig till negativa effekter, och att hantera de skador och förluster som uppstår till följd av klimatförändringarna.

Vad innebär Parisavtalet?

För att bromsa uppvärmningen och nå 1,5 gradersmålet behöver vi halvera våra globala utsläpp varje årtionde. Det betyder att vi redan 2030 behöver minska utsläppen med 50 procent, och nå nettonoll (alltså att vi inte släpper ut mer än vad som tas upp av bland annat växter) senast 2050.

I stort sett alla världens länder, 194 totalt, har förbundit sig att genomföra åtgärder som bidrar till att målen i Parisavtalet uppnås. Åtagandena som länderna gör ska skärpas successivt och stämmas av globalt var femte år genom en global översyn. Den globala översynen utvärderar ländernas gemensamma insatser i förhållande till Parisavtalets långsiktiga mål. Varje år innan COP kommer UNFCCC sekretariatet publicera en kortare rapport som ger en översikt över hur ländernas planerade åtaganden står sig gentemot Parisavtalets långsiktiga temperaturmål.

Stöd till utvecklingsländer

Genomförandestöd är en central del av Parisavtalet. En av de grundläggande idéerna är att de länder som har bäst förutsättningar ska gå i bräschen, och att de industrialiserade länderna ska ge stöd till utvecklingsländer. Detta stöd ska ges genom klimatfinansiering, tekniköverföring och kapacitetsuppbyggnad, och användas både för att minska utsläpp och för att anpassa sig till klimatförändringar. Fler länder uppmanas att bidra till klimatfinansieringen framöver.

Mänskliga rättigheter och jämställdhet

Parisavtalet betonar vikten av att klimatomställningen ska ske med hänsyn till mänskliga rättigheter och främja jämställdhet. Detta har varit en del av Klimatkonventionen sedan 2001 och är idag en viktig punkt på agendan under FN:s klimatkonferenser. Det handlar om hur kvinnor och män uppfattar klimatförändringarna, hur deras utsläpp kan skilja sig åt, hur de påverkas av klimatets effekter och vilken möjlighet de har att påverka omställningen.

I Parisavtalet fastslås att klimatomställningen ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter och också bidra till jämställdhet. Till exempel ska arbetet med klimatanpassning göras med ett jämställdhetsperspektiv. Dessutom säger avtalet att åtgärder för att minska utsläpp ska kunna genomföras på ett sätt som stöder hållbar utveckling, där jämställdhet är ett mål enligt Agenda 2030.

Nationella klimatplaner

De nationella klimatplanerna ska omfatta mål om landets utsläppsminskningar, men kan också innehålla olika åtgärder inom exempelvis klimatanpassning. Det är helt upp till länderna själva att bestämma på vilka sätt de ska uppnå nationella utsläppsminskningar. Parisavtalet anger att ländernas åtaganden ska omfatta högsta möjliga ambition utifrån ländernas kapacitet. En del länder behöver stöd för att nå sina mål. Till exempel finansieringsstöd, kapacitetsuppbyggnad eller tekniköverföring från de länder som har större kapacitet.

Parisavtalet anger att utvecklade länder ska ta ledningen i klimatarbetet genom att anta mer ambitiösa utsläppsmål för att lämna utsläppsutrymme till utvecklingsländer. Det innebär att utvecklingsländer har en viss grad av handlingsfrihet när det gäller typen av nationella utsläppsmål, men uppmuntras att gradvis att anta mål som liknar de som gäller för utvecklade länder.

EU & Sverige

EU lämnar in en gemensamt beslutad klimatplan som alla dess länder står bakom. Det innebär att EU:s beslut om klimatmål gäller hela unionen, som även Sverige omfattas av. Sverige tar därför inte fram någon egen nationellt beslutad klimatplan för att lämna in till FN.

Det långsiktiga klimatmålet innebär att Sverige senast år 2045 inte ska ha några nettoutsläpp av växthusgaser till atmosfären. Det betyder att utsläppen inom Sveriges gränser ska vara minst 85 procent lägre senast år 2045, jämfört med 1990 års utsläppsnivåer. Idag (2025) har utsläppen minskat med ca 38% och vi har alltså knappt fem år på oss att göra åtaganden som bidrar till mer än dubbelt så stor minskning som vi uppnått de senaste 35 åren.

Under 2025 ska länderna i Parisavtalet lämna in en uppdaterad klimatplan med klimatmål och åtaganden inför COP30 som kommer att arrangeras i Brasilien.

Vad innebär Parisavtalets mål

För att förstå vad Parisavtalets mål om att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 grader innebär i praktiken, behöver vi titta på vad klimatforskningen säger. Detta insåg även politikerna när de slöt avtalet 2015, och därför gav de FN:s klimatpanel IPCC uppdraget att sammanställa vad som behöver göras för att uppnå målet. Enligt deras forskning måste utsläpp av växthusgaser halveras till 2030 och nå nära noll senast 2050. Eftersom det är den totala mängden växthusgaser som påverkar klimatet är det avgörande att utsläppen minskar snabbt före 2030. Om utsläppen inte halverats då finns det nästan ingen chans att nå målet.

Till och med om vi halverar utsläppen till 2030, finns det bara 50 procents chans att klara målet. För att vara mer säker på att lyckas måste utsläppsminskningarna ske ännu snabbare. För att kunna nå nollutsläpp till 2050 måste vi helt fasa ut fossila bränslen. Om fossila utsläpp ändå finns kvar vid 2050, kommer vi att vara tvungna att använda teknologier som ännu inte är utvecklade för att ta bort koldioxid från atmosfären. Dessa tekniker kan i sin tur störa andra hållbarhetsmål. Ju längre vi väntar med att minska fossila utsläpp, desto mer beroende blir vi av dessa teknologier. Samtidigt måste vi genomföra stora livsstilsförändringar, som att drastiskt minska köttkonsumtion och förändra våra transportvanor.

Varför behövs Parisavtalet?

Jordens medeltemperatur har ökat markant och det beror på mänsklig påverkan, främst genom utsläpp av koldioxid och andra växthusgaser. Parisavtalet är ett viktigt klimatavtal mellan världens länder för att begränsa den globala uppvärmningen.

Klimatet har varierat naturligt i alla tider. Men den förändring som sker nu är oroväckande stor och snabb. Mätningar visar att den globala medeltemperaturen under den senaste tioårsperioden varit cirka 1,2 grader högre jämfört med 1800-talets andra hälft. Temperaturökningen leder till allvarliga konsekvenser för både människan och naturen, bland annat i form av fler och svårare naturkatastrofer.

Vad innebär 1,5-gradersmålet?

1,5-gradersmålet är en central del av Parisavtalet och syftar till att begränsa den globala uppvärmningen till maximalt 1,5 grader Celsius över den förindustriella nivån. Forskningen visar att vi för att nå detta mål måste halvera de globala utsläppen av växthusgaser varje årtionde. Det betyder att vi redan till 2030 måste ha minskat utsläppen med 50 procent och nå nettonoll senast 2050. Nettonoll innebär att mängden utsläpp inte överstiger vad som kan tas upp av naturliga kolsänkor, som skogar och hav.

Konsekvenser av 1,5 till 2 graders uppvärmning

Trots att 1,5 grader kan låta som en liten temperaturökning, kommer det att ha stora konsekvenser för klimatet, ekosystem och människor. Forskning visar att:

• Extrema värmeböljor: Cirka 14 procent av jordens befolkning kommer att utsättas för extrema värmeböljor minst en gång vart femte år vid 1,5 graders uppvärmning. Vid 2 graders uppvärmning ökar denna andel till 37 procent.
• Havsnivåhöjning: Vid 1,5 graders uppvärmning beräknas havsnivån stiga med cirka 40 centimeter till år 2100. Vid 2 graders uppvärmning kan havsnivån stiga med upp till 46 centimeter, vilket riskerar att dränka låglänta områden som delar av Bangladesh, och göra kustområden mer sårbara för stormar och orkaner.
• Döende korallrev: Korallreven är mycket känsliga för temperaturförändringar. Vid 1,5 graders uppvärmning riskerar 90 procent av världens korallrev att försvinna. Vid 2 graders uppvärmning kan upp till 99 procent av korallreven dö ut, vilket hotar hela marina ekosystem.
• Förändrade ekosystem: Snabba klimatförändringar gör att många ekosystem inte hinner anpassa sig. Den boreala skogen i Nordeuropa, som domineras av gran och tall, är särskilt utsatt.
• Minskade skördar: Torka och vattenbrist leder till minskade skördar. Vid 2 graders uppvärmning kan majsskördarna i tropiska områden minska med 7 procent, vilket får allvarliga konsekvenser för livsmedelsförsörjningen, särskilt då jordens befolkning fortsätter att växa.
• Obeboeliga områden: Redan idag tvingas mellan 15 och 20 miljoner människor om året att fly på grund av klimatrelaterade katastrofer. Denna siffra förväntas öka markant i ett varmare klimat, särskilt i låglänta kustområden och tätbefolkade städer i utvecklingsländer.

Bortom 2 graders uppvärmning

Vid en uppvärmning på över 2 grader riskerar vi att utlösa så kallade feedbackeffekter, där klimatförändringarna förstärker sig själva:

• Ökad vattenånga i atmosfären fungerar som en växthusgas och driver på uppvärmningen ytterligare.
• Metanutsläpp från tinande permafrost riskerar att släppa ut stora mängder växthusgaser.
• Minskad koldioxidupptagning i haven gör att mer koldioxid stannar kvar i atmosfären och bidrar till uppvärmningen.

Just nu är vi på väg mot en uppvärmning på minst 3 grader. Vid 3 till 4 graders uppvärmning förvandlas jorden till en helt annan planet än den vi känner idag. Konsekvenserna för ekosystem och samhällen kan bli så omfattande att den mänskliga civilisationen hotas.