Om miljöbalken

Miljöbalken ska hjälpa till att skapa en hållbar utveckling. Mer detaljerade regler finns i förordningar som hör till miljöbalken. Dessutom finns det kopplingar till andra lagar som hänvisar till miljöbalken.

Miljöbalken började gälla den 1 januari 1999. Målet är att skydda miljön så att både vi och framtida generationer kan leva i en hälsosam och bra miljö. Många regler från tidigare miljölagar har nu fått ett bredare användningsområde genom miljöbalken.

Miljöbalken gäller alla typer av åtgärder – både sådant som privatpersoner gör i vardagen och det som företag gör i sin verksamhet.

Miljölagstiftningens uppbyggnad

Miljöbalken är indelad i sju delar med totalt 33 kapitel och cirka 500 paragrafer. Utöver detta finns många förordningar och föreskrifter som är beslutade med stöd av balken.

Regeringen beslutar om förordningar och ger myndigheter rätt att ta fram föreskrifter inom sina ansvarsområden. Myndigheterna kan också ge vägledning om hur reglerna bör tolkas och användas i praktiken.

Koppling till andra lagar och EU-regler

Flera svenska lagar, som skogsvårdslagen, luftfartslagen och väglagen, hänvisar till miljöbalkens regler. Det betyder att regler från miljöbalken används när man gör bedömningar enligt dessa lagar.

EU:s miljöregler påverkar också miljöbalken. EU-direktiv ska tas in i svensk lagstiftning, och detta sker ofta genom miljöbalken. EU-förordningar gäller direkt i alla medlemsländer.

Översikt av tillsyn enligt miljöbalken

Miljöbalken är till för att skapa en hållbar utveckling så att nuvarande och kommande generationer får leva i en bra miljö. Nedan följer en översikt av hur miljöbalken används och hur tillsynen fungerar.

En ramlag med brett tillämpningsområde

Miljöbalken är en ramlag, vilket betyder att den inte innehåller exakta regler för alla situationer. I stället anges allmänna mål och principer som ska styra besluten. Dessa kompletteras av förordningar, föreskrifter och myndighetsbeslut – samt av praxis, alltså hur lagen har använts tidigare.

Hur miljöbalken används i praktiken

Miljöbalken ska kunna användas i takt med att samhället förändras. I många fall krävs bedömningar i varje enskilt fall, baserat på de allmänna hänsynsreglerna och miljöbalkens syfte. Det är både en styrka och en utmaning.

För att bedömningar ska bli så lika som möjligt över landet, får tillsynsmyndigheterna stöd av nationella myndigheter. Men det är alltid tillsynsmyndigheten som måste avgöra vad som gäller i det enskilda fallet. Ofta finns det ingen tydlig vägledning, vilket gör att tillämpningen kan variera – men samtidigt bidrar detta till att rättspraxis utvecklas.

Tillsyn – ett viktigt verktyg för att nå miljömålen

Tillsyn är samhällets viktigaste verktyg för att se till att miljöbalken följs. Genom tillsyn kan vi upptäcka fel och brister, och rätta till dem. Det skyddar både miljön och människors hälsa – och gör att företag får samma villkor.

Vem ansvarar för tillsynen?

Tillsynen utförs främst av länsstyrelser och kommuner. Försvarsinspektören ansvarar för försvarets verksamheter. De nationella myndigheterna har oftast ansvar för specifika områden.

Vilken myndighet som ansvarar för tillsyn framgår av miljötillsynsförordningen (2011:13). I vissa fall kan länsstyrelsen överlåta tillsynen till kommunen, vilket ofta gör tillsynsarbetet mer effektivt. Det är vanligast inom miljöfarlig verksamhet.

Miljöbalkens bredd

Miljöbalken omfattar många olika verksamheter och åtgärder. Det kan handla om allt från stora företag till enskilda personer. Ibland är det svårt att veta vem som är ansvarig för något som påverkar miljön.

Eftersom varje tillsynsområde har olika förutsättningar krävs ofta specialkunskap. Därför arbetar många tillsynspersoner bara med vissa områden. Du kan läsa mer om detta i de särskilda lägesbilderna för olika tillsynsområden.

Miljöbrott

Ett miljöbrott är när någon bryter mot regler som ska skydda vår miljö. Det kan till exempel handla om:

• Otillåtna utsläpp i mark, vatten eller luft
• Skador på skyddade naturområden
• Inskränkningar i allemansrätten, till exempel vid strandskydd
• Brott mot tillstånd och regler för miljöfarlig verksamhet eller kemikalier
• Skador på djur och natur, särskilt skyddade arter

Miljöbalken innehåller både regler för vad man ska tänka på och regler för vad som är straffbart. Straffbestämmelserna finns i kapitel 29. Bara det som står där är miljöbrott – men vissa handlingar kan även vara brott enligt andra lagar, till exempel om man för in skyddade arter till landet.

Utöver straffreglerna innehåller miljöbalken många regler som tillsynsmyndigheterna använder när de granskar tillstånd och gör inspektioner.

Anmälan om miljöbrott

Det är oftast tillsynsmyndigheterna som anmäler misstänkta miljöbrott, till exempel efter en inspektion eller om någon privatperson har slagit larm. Allmänheten kan också anmäla direkt till Polisen eller Åklagarmyndigheten.

Hos Polisen finns särskilda miljöbrottsutredare. Tillsynsmyndigheternas experter bidrar ofta med sin specialkunskap i utredningarna.

Straff för miljöbrott

Den som begår ett miljöbrott kan dömas till böter eller fängelse i upp till två år. Det gäller för de flesta brott som tas upp i kapitel 29 i miljöbalken. Om brottet är grovt kan straffet bli hårdare – då är straffet fängelse i minst sex månader och som mest sex år. För grova artskyddsbrott är straffet fängelse i minst sex månader och högst fyra år.

Företagsbot

Om brottet har begåtts i ett företag, kan företaget få betala en företagsbot. Det är vanligt vid miljö- och arbetsmiljöbrott, eftersom sådana brott ofta sker inom företag.

Ofta blir det bara företaget som får böta, men vid allvarliga brott – eller om brottet har begåtts med uppsåt – kan även en person bli åtalad.

En företagsbot kan vara på minst 5 000 kronor och högst 10 miljoner kronor.

Nya regler från 1 januari 2020

Från och med 2020 gäller nya regler för företagsbot. Nu kan fler typer av företag bli dömda, och större företag kan få betala en högre bot vid allvarliga brott. Åklagare kan också själva besluta om böter upp till 3 miljoner kronor i ett så kallat strafföreläggande.

Särskild åklagarenhet för miljöbrott

Hos Åklagarmyndigheten finns en särskild avdelning som jobbar med miljö- och arbetsmiljöbrott. Den kallas Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål.

Där hanteras brott mot:

• Miljöbalken och tillhörande regler
• Arbetsmiljölagen
• Lagen om utsläpp från fartyg
• Miljöbrott som tas upp i andra lagar, till exempel brottsbalken
• Grova jaktbrott på fredade rovdjur

Riksenheten finns på fem platser i Sverige: Malmö, Göteborg, Jönköping, Stockholm och Östersund. Varje kontor ansvarar för ett visst geografiskt område.

Vad är miljöbrottslighet?

Miljöbrott handlar om handlingar som bryter mot miljölagar och orsakar allvarlig skada eller risk för naturen, människors hälsa – eller båda. Det kan till exempel handla om:

• att samla in, transportera, återvinna eller göra sig av med avfall på fel sätt
• att driva en verksamhet med farliga ämnen utan tillstånd
• att döda, förstöra, äga eller handla med skyddade djur eller växter
• att tillverka, sälja eller använda ämnen som förstör ozonskiktet

Miljöbrott är en av EU:s prioriterade frågor i kampen mot grov och organiserad brottslighet. Det ingår i ett gemensamt arbete inom EU kallat EMPACT 2022–2025.

Olaglig avfallshantering – ett exempel

Handel med avfall visar hur omfattande miljöbrott kan vara. Kriminella grupper använder ofta vanliga företag som täckmantel för brott. Det gör det svårt att se skillnad på vad som är lagligt och olagligt.

Tidigare dumpade man ofta avfall direkt, men nu är brottsligheten mer avancerad. Kriminella aktörer arbetar längs hela kedjan – från insamling till bortskaffande – och använder falska dokument för att dölja vad som händer.

Miljöbrott skadar både natur och människor

Miljöbrott kan få allvarliga konsekvenser:

• mer föroreningar
• skador på djur och växter
• minskad biologisk mångfald
• rubbad ekologisk balans

Det är viktigt att förstå att miljöbrott inte är offerlösa. De kan leda till:

• ökade hälsorisker
• miljökatastrofer
• klimatförändringar som inte går att ångra
• förorenad mat och vatten
• kortare livslängd
• dödsfall

Miljöbrott är lönsamma – men svåra att upptäcka

Miljöbrott är ofta mycket lönsamma. Vissa av dem ger nästan lika mycket pengar som narkotikahandel. Men straffen är mildare och det är svårare att upptäcka brotten. Det gör att organiserad brottslighet lockas till det här området.

Handel med skyddade djur och växter, liksom olaglig avfallshantering, är vanligt bland kriminella nätverk. Det finns också tecken på att vinsterna ibland används för att finansiera terrorism. Gäng använder ofta samma metoder som i annan grov brottslighet, till exempel smuggling.

Stora pengar i miljöbrott

Enligt en studie från 2011 är tre av de tolv mest lönsamma formerna av internationell brottslighet kopplade till miljön:

• olaglig handel med vilda djur: värd 7,8–10 miljarder USD per år
• olaglig timmerhandel: värd cirka 7 miljarder USD per år
• olagligt fiske: värd 4,2–9,5 miljarder USD per år

Totalt uppskattas att den gränsöverskridande miljöbrottsligheten är värd 70 till 213 miljarder USD varje år.

Miljöbalkens historia och bakgrund

Sveriges miljölagstiftning har sina rötter i behovet av att reglera vattenanvändning för industri och hushåll. Under industrialiseringen på 1800-talet ökade utsläppen från fabriker, samtidigt som städer växte snabbt. På 1860-talet började man bygga avloppsledningar och 1910 kom vattentoaletten – men avloppsvattnet släpptes orenat ut i naturen, vilket snabbt ledde till förorenade vattendrag och konflikter mellan olika vattenanvändare.

Vid sekelskiftet 1900 växte ett allmänt naturintresse fram i samhället. Svenska Naturskyddsföreningen bildades 1909, samma år som Sverige fick sin första naturskyddslag och en nationalparkslag. Jordbrukets och skogsbrukets mekanisering, möjliggjord av billig olja, förändrade landskapet drastiskt och hotade den biologiska mångfalden.

Efter andra världskriget tog kemikalieanvändningen fart. Trots stora fördelar ignorerades länge riskerna. Rachel Carsons bok Tyst vår (1962) blev en ögonöppnare och satte fokus på kemikaliers skadliga effekter, som kvicksilverbetningen av utsäde som hotade rovfåglar.

På 1950- och 60-talen började Sverige utveckla en mer systematisk miljölagstiftning. Flera viktiga lagar och myndigheter tillkom, bl.a. Miljöskyddslagen (1969) och Statens naturvårdsverk (1967), världens första centrala miljömyndighet. FN:s miljökonferens i Stockholm 1972 och senare Rio-konferensen 1992 påverkade också lagstiftningen, bland annat genom införandet av principer som försiktighetsprincipen och PPP (Polluter Pays Principle).

Under 1980-talet växte insikten om behovet av en samlad och enhetlig miljölag. Den svenska miljölagstiftningen hade då blivit ett komplext system med många olika lagar, ibland med motstridiga regler. 1989 tillsattes därför Miljöskyddskommittén med uppdrag att se över och samordna miljölagarna i en gemensam lagstiftning – en miljöbalk.

Efter flera utredningar och politiska turer lades ett slutgiltigt förslag fram av regeringen 1997. Riksdagen antog Miljöbalken i juni 1998 och den trädde i kraft den 1 januari 1999. Då ersatte den 16 äldre lagar, däribland naturvårdslagen, miljöskyddslagen, hälsoskyddslagen och vattenlagen. Målet med miljöbalken var att skapa en enhetlig, tydlig och modern lagstiftning för att skydda människors hälsa och miljön samt främja en hållbar utveckling.

Miljöbalken täcker i dag alla typer av miljöpåverkan – från vatten- och luftföroreningar till kemikalier, avfall och markanvändning. Den bygger på grundläggande principer som kretsloppsprincipen, försiktighetsprincipen och principen att förorenaren ska betala. Genom att också inkludera vattenlagstiftningen återknyter miljöbalken till ursprunget för Sveriges miljölagstiftning, vilket symboliskt sluter cirkeln.

Miljöbalkens fem grundstenar – och hur lagen är uppbyggd

Miljöbalken är Sveriges viktigaste miljölag. Den gäller för allt som kan påverka miljön – och syftar till att skapa en hållbar utveckling där både människor och natur mår bra, både nu och i framtiden. För att det målet ska nås bygger lagen på fem grundläggande principer, som är inskrivna redan i den inledande portalparagrafen.

1. Skydda människors hälsa och miljön mot störningar

Miljöbalken ska skydda oss från saker som kan skada hälsan – både fysiskt och psykiskt. Det handlar inte bara om allvarliga miljöföroreningar, utan också om sådant som buller, dålig inomhusluft, obehaglig lukt eller andra störningar i vår närmiljö. Lagen tar särskild hänsyn till att vissa människor kan vara känsligare än andra – till exempel barn, äldre eller personer med allergier. Den skyddar också mot påverkan från kemikalier och genteknik, även om det inte alltid handlar om föroreningar i traditionell mening.

2. Skydda och vårda natur- och kulturområden

Naturen har ett stort värde – både för ekosystemet och för oss människor. Därför säger miljöbalken att värdefulla naturområden och platser med kulturhistorisk betydelse ska skyddas och tas om hand, så att deras värden inte går förlorade. Det handlar om att bevara viktiga livsmiljöer, men också om att värna vår historia och det som gör olika platser unika.

3. Bevara den biologiska mångfalden

Att skydda växter, djur och naturens variation är ett av miljöbalkens allra viktigaste mål. Naturen har ett egenvärde, och vi är beroende av att ekosystemen fungerar långsiktigt. Därför säger lagen att vi ska bevara mångfalden av både arter, livsmiljöer och den genetiska variationen inom arter. Det är avgörande för att naturen ska kunna anpassa sig till förändringar och fortsätta leverera det vi människor behöver – som rent vatten, pollinering och bördig jord.

4. Använda mark och vatten på ett hållbart sätt

Mark, vatten och andra naturresurser ska användas med eftertanke. Det handlar inte bara om att skydda naturen, utan också om att planera för bostäder, infrastruktur och annan samhällsutveckling på ett sätt som är långsiktigt hållbart – ur ekologisk, social, kulturell och ekonomisk synvinkel. Bra mark- och vattenhushållning är avgörande för att vi ska kunna möta framtida behov utan att förstöra för kommande generationer.

5. Främja återanvändning och återvinning

Miljöbalken vill att vi hushåller bättre med jordens resurser. Det innebär att vi ska återanvända saker istället för att slänga dem, och att vi ska återvinna material och energi så långt det är möjligt. Målet är att minska behovet av att ta ut nya råvaror och samtidigt minska mängden avfall och utsläpp. Effektiv resursanvändning är en nyckel till att skapa ett hållbart samhälle med fungerande kretslopp.

Så är miljöbalken uppbyggd

Miljöbalken är en så kallad ramlag. Det betyder att den ger riktlinjer och principer, men inte alltid exakta regler för varje situation. Det krävs ofta tolkning och avvägning från myndigheter eller domstolar i varje enskilt fall.

Lagen är uppdelad i sju avdelningar, totalt 33 kapitel och över 500 paragrafer. Dessutom finns tusentals andra regler i form av föreskrifter, förordningar och speciallagar som hör till miljöbalken – till exempel plan- och bygglagen, skogsvårdslagen och väglagen.

Här är en översikt över avdelningarna:

Avdelning I – Mål och riktlinjer

Här finns de grundläggande målen med miljöbalken, allmänna hänsynsregler och principer för hur mark och vatten ska användas. Här finns också regler för miljökvalitetsnormer och hur miljökonsekvensbeskrivningar ska göras vid större projekt.

Avdelning II – Skydd av natur

Denna del handlar om hur särskilda natur- och kulturområden, samt hotade djur- och växtarter, ska skyddas. Här finns regler för nationalparker, naturreservat, biotopskydd med mera.

Avdelning III – Regler för olika verksamheter

Här regleras olika typer av verksamhet som kan påverka miljön. Det handlar bland annat om miljöfarlig verksamhet, vattenverksamhet, kemikalier, genteknik, jordbruk, renhållning och producentansvar.

Avdelning IV – Prövning

Denna avdelning beskriver hur tillstånd och anmälningar ska hanteras, vem som beslutar i olika frågor, och hur prövningen av miljöpåverkande verksamhet ska gå till.

Avdelning V – Tillsyn, avgifter och tillträde

Här finns regler om hur tillsyn ska utföras av myndigheter, vad de får göra, vad som krävs av verksamhetsutövare, och vilka avgifter som kan tas ut.

Avdelning VI – Påföljder

Om någon bryter mot miljöbalken finns här regler om straff, miljösanktionsavgifter och andra rättsliga påföljder.

Avdelning VII – Ersättning och skadestånd

Den sista delen innehåller regler om vem som ska betala om miljön skadas, hur ersättning till drabbade ska utgå och hur miljöskadeförsäkringar fungerar.

Övergångsregler

När miljöbalken infördes 1999 ersatte den 16 gamla lagar. För att övergången skulle fungera smidigt infördes särskilda regler, som finns i en särskild lag: lagen om införande av miljöbalken. Dessa regler hjälpte till att anpassa gamla tillstånd, pågående ärenden och äldre lagstiftning till det nya systemet.

När gäller miljöbalken?

Miljöbalken gäller i alla situationer där något kan motverka lagens mål
Miljöbalken har som mål att skydda människors hälsa och miljön, och att främja en hållbar utveckling. Lagen gäller därför för i stort sett alla åtgärder och verksamheter som kan ha en negativ påverkan på miljön eller människors livskvalitet.

Här är exempel på sådant som omfattas av miljöbalken:

• Saker som kan försämra människors hälsa eller skada miljön
• Åtgärder som riskerar att förstöra värdefulla natur- och kulturområden
• Verksamheter som minskar den biologiska mångfalden
• Planering eller användning av mark och vatten som inte är långsiktigt hållbar
• Misshushållning med råvaror, energi eller andra resurser

Denna lista är inte heltäckande, utan visar på några exempel. Grundprincipen är att miljöbalken gäller för allt som kan stå i vägen för en ekologiskt hållbar utveckling.

Miljöbalken gäller både för specifika prövningar – och mer generellt

Vissa verksamheter prövas särskilt enligt miljöbalken, till exempel miljöfarlig industri eller vattenverksamheter. Men balkens regler gäller också mer generellt – för allt som har betydelse för att lagens syfte ska kunna uppfyllas. Det betyder att även verksamheter som inte är direkt reglerade av balken ändå kan omfattas av dess krav.

Hänsynsreglerna visar vägen mot miljöbalkens mål

Oavsett om det handlar om ett stort byggprojekt, ett jordbruk eller något annat som kan påverka miljön, så gäller vissa grundläggande hänsynsregler. Dessa regler finns i miljöbalken för att styra alla typer av beslut, åtgärder och verksamheter i rätt riktning – mot en hållbar framtid.

Det är viktigt att känna till att miljöbalkens hänsynsregler ofta gäller samtidigt som andra lagar. Undantag görs bara om det särskilt anges att miljöbalkens regler inte ska tillämpas på en viss verksamhet.

Miljöbalken ersatte äldre lagar – men har ett bredare tillämpningsområde

När miljöbalken trädde i kraft år 1999 ersatte den 16 äldre miljölagar. Men det är viktigt att förstå att miljöbalken inte bara är en sammanställning av dessa lagar – den har ett bredare tillämpningsområde. Den tar hänsyn till fler miljöfrågor än tidigare, och bygger på moderna principer som också återfinns i internationella överenskommelser, som FN:s Riodeklaration om hållbar utveckling.

Tillämpningen utvecklas genom rättspraxis

När miljöbalken används i praktiken – i domstolar och myndighetsbeslut – utvecklas också tolkningen av lagen. Med tiden kommer rättspraxis att visa mer exakt när och hur balken ska användas, utöver de fall där den redan tillämpas formellt. Det ger en vägledning för framtida bedömningar och visar hur lagen fungerar i verkligheten.

För vem gäller miljöbalken?

Alla har ett ansvar för miljön

För att vi ska nå en ekologiskt hållbar utveckling räcker det inte att bara stora industrier eller myndigheter tar ansvar – varje individ behöver också bidra. Miljöbalken bygger på tanken att alla, både privatpersoner och företag, har ett ansvar för att skydda miljön och styra samhället i en hållbar riktning.

Reglerna gäller både vardag och verksamhet

Miljöbalkens grundläggande regler – som målen och de allmänna hänsynsreglerna – gäller för alla som gör något som kan påverka miljön. Det spelar ingen roll om det handlar om att driva ett företag, bygga ett hus eller bara hur man lever i vardagen. Alla åtgärder som faller inom balkens område omfattas av samma grundläggande ansvar.

Det betyder att miljöbalken inte bara gäller för de stora miljöpåverkarna, utan också för vanliga människor. Våra dagliga val, till exempel hur vi reser, vad vi köper och hur vi sorterar avfall, kan ha betydelse för miljön – och därmed omfattas även de av miljöbalkens principer.

Både generella och särskilda regler

Miljöbalken innehåller både övergripande regler som gäller för alla – och mer specifika regler som bara riktar sig till vissa grupper. Vissa delar av balken är skrivna särskilt för olika typer av verksamheter, som industrier, jordbruk eller byggprojekt. Det finns också regler som gäller särskilt för myndigheter som har ansvar för tillsyn, prövning och kontroll av miljöpåverkan.

Tillsammans gör dessa regler att miljöbalken kan användas brett – för att vägleda hela samhället mot en hållbar framtid.

Fler verksamheter omfattas av miljökrav

Miljöbalken gör att fler typer av verksamheter och åtgärder nu måste ta hänsyn till miljön. Reglerna har blivit både tydligare och strängare inom flera områden:

Miljökrav på vattenverksamhet

Miljöaspekter har fått en större roll när man prövar vattenverksamhet.
All vattenverksamhet – till exempel att leda om vatten, bygga dammar eller ta vatten ur sjöar och vattendrag – kräver tillstånd enligt någon del av miljöbalken.

Genteknik och strålning omfattas

Även verksamheter som använder genteknik eller biotekniska organismer omfattas nu av miljökrav.
Dessutom räknas användning av mark, byggnader eller anläggningar som kan orsaka joniserande strålning (som radioaktivitet) som miljöfarlig verksamhet, och omfattas därför också av miljöbalkens regler.